A year about me

I går när jag var och plockade bort agrafferna och passade på att fråga sköterskan om symptomen. Hon tyckte definitivt att jag skulle kolla upp det, då de "vanligaste" biverkningarna efter operation är lunghinninflammation / blodproppar.
Sonika knallade jag bort till läkaren på öppen mottagning idag klockan 08.00. Vid 10 var jag på väg till sjukhuset för röntgen undersökning av lungorna. Vid 12 blev jag nerskickad till akuten. EKG, blodprov å hela kittet.

De sista tre dagarna har jag haft riktigt ONT när jag andas, vilket gör att jag andas lätt, snabbt & ytligt.

I går när jag var och plockade bort agrafferna och passade på att fråga sköterskan om symptomen. Hon tyckte definitivt att jag skulle kolla upp det, då de "vanligaste" biverkningarna efter operation är lunghinninflammation / blodproppar.

Sonika knallade jag bort till läkaren på öppen mottagning idag klockan 08.00. Vid 10 var jag på väg till sjukhuset för röntgen undersökning av lungorna. Vid 12 blev jag nerskickad till akuten. EKG, blodprov å hela kittet.

Sen väntan, väntan & väntan...  Så kommer farbror doktorn (en riktig hunk i 35 års åldern) med det underbara beskedet att lungorna var helt OK, inga proppar, ingen inflammation, inga skuggor :)

Dock var han orolig för mitt EKG... jag hade ifs hört sköterskan konsultera med sjukvårdschefen när provtagningen togs att - kan du kika här, det får vi kolla osv osv... Men F*N vad jag var oberädd på detta. Tydligen ser kurvan inte så bra ut, jag har haft någon typ av störning så frågorna som följde blev ju kanon roliga, har du haft tryck över bröstet, har du fått svimningskänsla, har du mått riktigt illa med åtsmitande smärta över hjärtat... *Men va F*N jag har väl inte haft en hjärtinfarkt???*

Jag reagerade precis som jag brukar och det ångrar jag nu... med ett brett leende så frågar jag glatt och piggt: -men det är väl ingen fara nu? Läkaren försäkrade mig om att jag inte var i fara nu men att jag har en orytm i hjärtat som måste följas upp.

Orsakerna kunde vara en stor infektion i kroppen som angripit hjärtsäcken utan att jag märkt det eller att de under operationen bumpat till hjärtat så att det kom i otakt. Jag vete kattingen vad jag skall tro. Det jag vet nu är att det är skillnad på EKG nu och det fina starka som togs för i våras. Då jag faktiskt trodde att hjärtat var på väg att ge upp men då var det magmunnen som hade ställt sig öppen i en kramp.

När jag kom hem ringde i alla fall direkt till Lund och förklarade min oro. Dels att jag fortfarande har så ont när jag andas in och frågan om hjärtat kan ha blivit tillbumpat under operation. Nu sa sköterskan där att hon aldrig någonsin hört om en GAP patient som fått tillbumpat hjärta under operation och hon blev märkbart irriterad för att läkaren ville lägga skulden på operationen och hon tyckte absolut att jag skulle kräva vidare utredning. *yheea right*

Som vanlitg lägger jag upp med det där glada pigga smilet: - Givetvis, de skulle ju skicka en remissvar till min VC så de kommer säkert kontakte mig...

Nu sa ifs min VC läkare att hon skulle ringa mig om en vecka för hon var så nyfiken på vad som visades så jag får väl bygga upp modet tills dess och försöka våga fråga.

Sköterskan i Lund lovade i alla fall att ta upp frågan med läkare och dubbelkolla med narkosläkaren om den berömda insprutade gasen möjligen kan ligga kvar runt lungorna. Hon kommer ringa mig i morgon :)