Pausat livet...
Nu var det hur länge sedan som helst jag skrev...
Men det känns som jag pausat livet.
Det är 3 månader sedan OP och livet rullar på i rasande fart. Känns lite som jag inte hänger med - familj, jobb och hem.
Dumpar då och då och tänker egentligen inte så mycket på vad och när jag äter.
Hade hoppats motivationen hade hållit i sig längre... Mycket besviken på mig själv och trött - trött på min egen offerkofta, trött på min oförmåga att ta tillvara på chansen jag fått efter OP, trött på att jag tappar fokus.
Jag gick förvisso ned 400g på julafton istället för upp 3 kilo, men inte för att jag var motiverad utan för att jag helt enkelt är i den delen av månaden som jag brukar tappa bunkrad vätska.
*suckar*
Ny dag i morgon :)
Tycker att du är sjukt duktig som har gjort den där operationen. Och att du gjort den investeringen i dig själv.
Sätt upp en inspirations-mood-boarde. Om du fattar vad jag menar.
Finns massa pepp att hämta om man tänker sig bort till sommaren med fina klänningar, resor, komma i en speciell jeansstorlek. Vill du ha en promenad kompis så ställer gärna jag och ev Disa upp.
Snabba promenader är faktiskt underskattat!
Jag vill också börja tappa kilon nu. Så jag behöver också pepp.
Efter Nyårsafton ska jag försöka ändra matvanor och träningsvanor för 711:e gången.
Men det är värt ett försök!
Du vet vad du ska göra. Är bara att köra fullt ut och drömma efter saker som du inte kunnat eller velat innan!
Kram från svägerskan ;)
Hej! Dags för lite peptalk verkar det som.
Äh gumman allt fixar sig.. du får tänka att det egentligen inte var så länge sedan du blev opererad kroppen håller fortfarande på att hämta sig så det är inte konstigt att du är trött.. Men du jag tror att med solen och ljuset kommer mer kraft och motivation att orka... Du är bäst glöm inte det :-)))) kram
kram
Var inte så hård mot dig själv.
