Vilken egendomlig känsla som slog mig idag! Hade packat ihop på kontoret, bara gula klockor kvar *stolt*. I alla
fall jag var påväg bort från mitt rum bort mot trappen så slog det mig - detta händer, detta händer verkligen nu.
Å tjippans vad nervös jag blev! Log lite förstrött åtl en kollega som önskade lycka till och så var jag iväg.
Shit - jag skall inte tillbaka till jobbet på flera veckor och när jag väl är tillbaka så är det liksom i ett nytt liv...
Ett nytt - hälsosamt liv
När jag satt i bilen hem la sig nervositeten och jag blev bara glad, glad i hela kroppen liksom. Vilken grejj :)
Idag har det känts bra, trotts att jag inte är nere i operationsvikt än och det bara är 4 dagar kvar!
Dels är det så himla lite jag har kvar så jag är faktiskt inte det minsta orolig å sen har små saker påmint mig om att jag faktiskt är på väg åt rätt håll.
Till att börja med knarrade inte trappan när jag gick ner till frukost shaken i morse, sen kunde jag sätta mig på huk å knyta skor utan att det högg i höger knä.
När familjen skulle käka taco gick jag upp och lade mig i ett avkopplande oljebad med ansiktsmask och en bra bok. Det förvånade mig att vattnet inte räckte, den normala upptappningsnivån var för lite å jag fick fylla på massor av vatten. Tänk att 9.6 kg gör så mycket!
Maken hade köpt Cola Zero för att jag skulle ha något gott att dricka i kväll, den är ju utan kalorier. Men jag vågar inte, nu har jag varit utan läsk så länge, nä det får vara. Tacka vet jag Loka hallon :)
Jag har i alla fall avkrävt av mina kollegor att i slutet av november skall vi fira sötaste T:s födelsedag på Manana. Vi var nämligen där i torsdags och hade avtackning för goaste tjejen J. Å jisses vilken mat!! Det var tapas och allt såg så otroligt gott ut.
Men jag smakade inte en tugga trotts att restaurangen inte kunde hjälpa mig att blanda min middagsshake, lite lamt kan jag tycka, men jag var nöjd med sällskapet och min ramlösa :) Å en liten tapas rätt borde vara helt lagom för mig efter operationen.
...4 days and counting
... ja det finns inget annat ord att uttrycka sig.
Jag är så grinig!!!
Just nu är mitt humör botten å då menar jag rock bottom
Min lista över sur saker:
- Att jag inte kan hålla humöret uppe
- Barn som vill baka frasiga Choclat chip - kladdkakor bara för att de fått recept på de i skolan idag
- Att jag inte rasat i vikt
- Makar som inte sköljer ut shakers efter sig
- Att jag är stressad över min sjukskrivning från jobbet
- Tonåringar som envist skall påpeka att jag har dåligt humör
- Att jag stinker skunk
Nä nu går jag å lägger mig och håller tummarna för att jag är glad i morgon igen *mummel-morr-mutter-morr*
Jag känner mig så stolt!
I går kom en vän över med sjukt mycket kantareller, eftersom jag inte kan äta dem nu så satte jag igång med projekt "soppa/gryta-bas" dvs jag tillrede svampen, lät allt överflödsvatten koka av till en stark och smakrik buljong och jag frös in det i SMÅ LAGOM portioner att ta fram. Fatta!
Jag har två storlekar en till familje kok och en till en singel-soppa för bara mig, jag är den riktiga svamp-grisen i familjen - just LÖVE IT! Men det blev inte mega-stora jätte påsar utan lagoma normala.
Inspereras av Söndagens nya-nyttiga mat infall så var jag och handlade idag. Eftersom min tandläkare tid 15.20 blev inställd i sista stund så hade jag gott om plats och lugn och ro för att gå å strosa och fundera i affären.
Det slutade med MINST en veckas mat till barnen, välkomponerade måltider som jag och Lilleman (yngsta sonen) skall ställa oss och förbereda så snart han kommer hem.
ALLVARLIGT - SÅ STOLT!!
Känner mig lite som min älskade mamma - hon kunde verkligen det där med mat, bra mat, hållbar mat och klimatsmart, ekologisk mat. Hon lärde mig egentligen det där sättet att efter en eftermiddags förberedelser går "fin" mat lika snabbt att tillreda som mamma scan & snabbmakaroner.
Tack å Hej en stolt Tjej
I morse när GP kom var jag ganska så glad att jag håller mig till soppor.
Vad himlans massa skit det finns att stoppa i sig, å vad kattingen ger vi våra ungar??? Nä nu skall jag läsa in mig på det här ordentligt.
Vi köper ekologisk mjölk men nu känner jag att det får vara nog. Det här med maten skall bli en ny hjärtefråga - i dubbel bemärkelse ;)
Ja nu har jag verkligen PANIK!!!
Jag fick ju min tid och har duktigt fortsatt soppa. Jag har tränat måndag, tisdag, fredag denna veckan. I går kände jag mig faktiskt matt och frusen så jag vågade inte chansa på att köra MRL (mage, rumpa, lår) men likt för***nat står våg hel**tet STILL!!!
Jag blir fullkomligt galen!!
Ser en posetiv sak idag i alla fall... bara 60 påsar shake kvar till operation ;)
JAAAAA! Operationstiden är BOKAD!!!
Vilken lättnad!
Nu är det bokat den 22 septmber,det var en morgontid sa syster Natalia idag när hon ringde så jag skulle boka hotell.
Nu... ja nu är det på riktigt!
NU startar nedräkningen!
Jepps!!!
Pratade med Lund idag och sjuksköterskan Natalia skulle verkligen försöka få in mig vecka 38 efter som jag rasat så bra i vikt!
Tacka katten för det, 6,7 kilo på en vecka ;) Nu är det bara att hålla tummarna! 5.3 kg kvar :)
Blev så glad av samtalet så jag gick och köpte mat för 15 dagar :)
När dessa påsar är slut är det måndag v 38 så nu har jag ett nedräkningssystem!
I alla fall värt försöket att skojja till det lite...
Har bokat pass för hela veckan i alla fall:
Måndag: Zumba
Tisdag: MRL
Onsdag: vila
Torsdag: MRL
Fredag: Zumba
Lördag: Vila
Söndag: Body Balance
Lika bra att köra på lite MRL för efter operationen skall ju magen inte tränas på flera veckor!
Inte för att jag kan göra så hemst mycket på MRL:n men jag är där & försöker, får puls & svettas :)
SB12 är ett måste, fasiken vad jag stinker... men så är det ju med sopporna... *urk*
Svammeltankar
Min mage strejkar...
...bubblar å far...
...soppor i 6 dagar börjar märkas!
Nu har jag bara oro i kroppen att det inte blir operation förrän vecka 40!
Jag har ju tid först v40 men fick frågan om op på tisdag.
Telefonsamtalet i morgon blir avgörande... Funderar starkt på om man kan börja äta igen om 7 kg nedgång inte räcker??
Små lätta typ ww mål. Kan ju inte gå så här bubblig i 5 v till!
I dag har jag i alla fall både cyklat 7 km och bodybalansat!
Ja, det låter ju kanonbra, men cyklingen gick kanondåligt efter en km så trasslade växelmojjängen in bland ekrarna. När maken fixat det så hoppa kedjan hela tiden eftersom hjulet blivigt snett till råga på allt så var det något fel på gängorna i trampan så den glappade hela tiden.
Ny cykel = ett måste!
BMI snack...
Ja det där med BMI alltså...
Nu står jag ju där å skall bestämma mig vilken våg som gäller.
Isf har jag ju nu inte vät mig på två dagar, har helt enkelt glömt det och sopposrn skall ju ändå ätas lixom.
när jag mätte mig i Lund var jag ju 164 vilket jag faktiskt blev i passet sist oxå när jag tänker efter, så jag får nog släppa tanken på att vara 163, å jag som trode man krympte när man blev gammal.
I alla fall så har jag suttit å kikat på BMItest.se å kommit fram till följande - måste skriva upp det så jag kommer ihåg.
Söndag 2011-08-28 - 112.3 -bmi 41.8 "För att komma ner på normalvikt behöver du gå ner 45,1 kg"
Som jag skrev innan var ju min tanke att halvera mig, men då räknade jag ju på att jag var 163... Nya värden blir:
164 cm / 112.3 kg = bmi 41.8
164 cm / 56 kg = bmi 20,8
164 cm / 67 kg = bmi 24,9 (det är det som rekomenderas av bmitest.se)
När jag skerv in mig i Lund vägde jag 110,7 och hade då ett BMI på 40,1. Informationen där var att efter operationen kan jag förvänta mig 10-15 BMI punkter. Efter som det blev bestutat att jag skall ner under 100 innan operation har jag räknat på 99.9 för att veta vad jag kan räkna med att gå ner med hjälp av operation.
164 cm / 99.9 kg = bmi 37.1
164 cm - 10 bmi punkter (27.1) = 73 kg
164 cm - 15 bmi punkter (bmi 22.1) = 59,5
Men då är det räknat på att jag vekligen går ner till 99.9 innan operation. Det är mycket tankar kring detta med BMI, egentligen är det inte så viktigt. Jag märker ju hur jag redan nu jag är ointresserad av vågen. Fast det kan lika väl vara för att jag blir så nervös att jag inte skall gå ner -vilket borde vara en omöjlighet på min soppdiet ;)
Nyfiket är ju om det är 10-15 bmi punkter innan sopporna eller om det är efter...
Sen har jag läst runt på andra GAP-bloggar och de pratar om % av övervikten dvs att förväntat resultat skall vara 60 % av övervikten. Problemet med det sättet att räkna är att jag inte har någon aning om vad övervikten räknas i.
Fast om jag då går efter bmitestet så skall jag ju gå ner 45,1 kg för att nå normalvikt. Å då är det lätt att räkna ut att 60% av 45,1 är 27,06 och 112,3 - 27.06 drygt 85 kg.
Ett slutresultat på 85 kg känns ju INTE OK om jag ändå skall göra en operation...
...så jag håller fast vid Lunds ide om 10-15 bmipunkter ;)
Soppor, soppor, soppor
Fredag, nya soppor... jummie! *NOT* Fy fan vad det är vidrigt!
Har käkat soppor sedan i måndags undantaget den portion med spagethi å köttfärss jag åt till middag på måndagskvällen.
Är erbjuden operationstid på tisdag vecka 36 alltså om 4 dagar, givetvis under förbehåll att jag klarar vikt gränsen. Min vikt gräns är satt till <100 kg å det känns kört!
Har konfererat med maken och de väninnor som gjort OP och återkommande råg är slowdown.
Men det är ju inte riktigt jag... Kan jag ha tur och de kan ta hand om mig på torsdag vecka 38 då har jag ju soppat i en och en halv vecka, det borde gå!
Kan biggest looser deltagare kan jag... eller?
Har panik över att jag skall behöva gå på soppor till vecka 40 då min operation är schemalagd. Visst jag kan hoppas på avhopp vecka 38 men jag kan ju inte lite på det.
Visst jag hör rösten: Du har börjat förändringen.
Men i andra örat hörs den där välkända tycka-synd-om-mig / det-är-du-värd rösten. Den där förrädiska rösten tycket jag skall ta ett glas cola zero eller/och en lättare middag med goda vänner i kväll - bara för att jag inte kommer ha valet när operationen är gjord.
Jag resonerar verkligen fram och tillbaka argumenten är många: det är långt till vecka 40, andra sjukhus tillåter en lågkaloridiet med mat, chansen är minimal att jag hinner gå ner ändå, ingen kommer tacka nej vecka 38, jag kommer ju ändå vara tvingad att äta soppor efter operation.
Viljan försätter berg, jag skall fanimej inte äta någonting, jag har ätit klart - jag har ätit min del!
Funderar därimot seriöst på att ta en extra shake ikväll för i eftermiddag skall jag träna Zumba :)
BTW vardagsmotionen fungerar bra, har skaffat mig ett runkeeper konto till iphonen!
Tisdags: 5,58 km promenad
Onsdag 5,47 km cykling
Torsdag, 8,37 km cykling.
Tyvär sabbade jag upp hälarna rejält - så nu blir det aktivitet som kan gjöras i floppisar eller barfota :)
Första steget
epps i dag är första steget i alla fall fysiskt. Psykiskt har jag ju tagit många steg sedan den där dagen i slutet på april när jag hade diskussionen med min läkare Mikael.
I dag har jag börjat på sopporna - mums... ;)
I går mätte å vägde jag mig. Ja att jag var 164 visste jag ju men jag mätte lår, höfter etc. Jag kan meddela att sopporna har varit lätt idag efter den mätningen!
Byst: 124,5 - snacka hylla...
Höft: 139 - hulahula
Lår: 80 - Hysén släng dig i väggen nu snackar vi stockar.
Midja: 126
Överarm: 40 - tänk om det bara var biceps...
Hals: 40
Vikt 112.3 kg - hur f*n gick det till?
Så nu är soppandet igång, lite tidigare än dietisten rekommenderade men jag vill så gärna ha operationen vecka 38 så jag vågar inte chansa.
Fick en sockerdippsdepression på jobbet men då ringde jag min älskling som bara är så bäst på att peppa och stötta mig! - Love U!!!
Sen fick jag huvudvärk och var tvungen att flexa ut lite tidigt men jag kan inte besluta om det är för sockerabstinens eller om det är åskan som ligger i luften, kan vara ägglossning på gång oxå. Inget jag tänker haka upp mig på, en huvudvärks tablett senare och en timmes sömn så känns allt lysande igen!
När halva dagen gått fick SMS av en vän som undrade hur det gick. Sånt gör mig så GLAD & TACKSAM. - Du vet vem du är - TACK
Mina arbetskollegor är amazing de frågar och peppar och stöttar och det betyder så himlans mycket!
Lägger ut en bild, eller tre, eller hur man nu räknar. Kan tyckas lite töntigt att jag inte är helt offentlig ännu nu när så många vet om att jag skall göra operationen men eftersom jag delar med mig av mina tankar här känner jag mig inte riktigt bekväm med det - inte ännu...
Det är nämligen få som vet att jag har bloggen, det är några som redan gjort operationen och så är det närmast sörjande. Annars är den liksom bara för mig och för mitt behov av att tjôta av mig.
Sen om den ligger offentligt så den som vill kan läsa känns OK eftersom jag själv lusläser alla bloggar jag hittar om GBP operationer.
Tack å hej - en lättare tjej ;)
Mätt som en kotlett
... eller i alla fall som en blodig pepparbiff med bearnaissås. En ljummenkladdkaka & grädde avslutade middagen.
NU päser jag i soffan.
Shit har lätt panik nu, har önskemål om både spagetti bolognese & nötstek på mormors vis innan jag börjar soppa på måndag.
Problemet är att det bara är söndag kvar....
Det är sjukt att jag känner behovet av att hetsa i mig maten för samtidigt som tankarna finns på alla goda maträtter har jag ett sug efter sundare mat, en sallad, lite ugnsbakad lax, fisk i största allmänhet faktiskt.
Jag antar att kroppen vill förlora vikt ;)
Inskrivning
Jepp då har jag varit på inskrivning. Anlände till Lund en 12.30 och fick träffa sjuksköterskan Natalia. Mätningen visade 164 och vikten 110.7 (BMI 42.1) några rör blod fattigare blev jag på köpet. Fick även tråk-beskedet att mina blodgivare dagar kommer vara över efter operationen. Natalia gick igenom hur jag skall tvätta mig innan operation och hur rutinerna är under de dagar jag kommer vara inlagd och de snygga strumporna jag kommer ha i 6 veckor efter operation.
Kirurgen Anders förklarade hur operationen utförs och hur matsmältningen fungerar efter. Vidare sa han att de var tuffa i Lund och att jag två till tre timmar efter operation kommer sparkas ut sängen för att vara uppe och röra på mig. Han förklarade att man blir utskriven dagen efter och att operationen inte är en enkelutväg utan att det är en enda utväg när man som jag provat allt annat. Han visade diagram och pratade forskning, riktigt heavy-stuff men jag blev bara mer övertygad - detta är jag! Anders förklarade att förväntad viktnedgång efter operationen är 10-15 BMI punkter men det kan vara mer utifrån hur duktig jag är med min nya kosthållning och motionen. Mitt mål med halva jag var inte omöjligt att nå men då får jag visa lite jävlar anamma och lägga manken till.
Sen kom dietist Julia och hade ett långt samtal om livsstilsförändring och hur stor förändring som ligger hos mig och mitt framtida liv. Proteiner och fullkorn, dumping och laktosintolerans. Vi diskuterade soppdiet som är ett måste innan operationen, jag och Anders hade innan kommit överens om att jag skall väga under 100 pannor innan operation, så nu blir det diet på 800 kcal / dag och bara fokusera på att hetsa ner vikten. Julias förslag var att börja med soppor tre veckor innan operation. Julia tyckte inte heller mitt mål var orealistiskt och räknade ut att om jag når en vikt mellan 50 och 67 kg ligger jag precis på BMI som är normalvikt.
Till sist var det möte med Narkos läkaren, en mycket trevlig Dansk med rolig humor ;)
Min operationstid är uppsatt till vecka 40, dock har Natalia en backup plan för mig om operation vecka 38 om jag når målet under 100 fortare :)
När jag åkte hemåt diskuterades jag livlig med mig själv om jag skulle börja soppdiet den 1 september eller direkt, eller om jag skal börja på måndag, jag har inget bra skäl att inte börja med soppor i morgon egentligen men jag har en önskan att börja 1:e. Samtidigt loosar jag en vecka på det!
Det jag vet är att innan sopporna påbörjas skall fullständig mätning samt fotografering utföras.
Fortsättning följer...
Jag ler i alla fall varje gång jag öppnar min nya informationspärm och möts av detta motivationsblad:
Halveringstid: 356 dagar
Ja det är lite så jag tänkte...
På torsdag skall jag till Lund för inskrivning, jag hoppas teamet av läkare, sjuksköterska & dietist håller med mig!
Kanske lite svårt att hänka med?? Well…
Det började med att jag under försommaren traskade (läs åkte bil) till min VC (vårdcentral) för att kolla upp hur jag skulle bli av med min snarkning som håller på att driva min make till vansinne. Under hotet att vi inte skulle dela säng längre hade jag nu bokat tid hos husläkaren.
När vi sitter där å diskuterar som bäst inser jag vad jag måste göra och ställer frågan:
- Men du Mikael… en sån där Gastric Bypass?
- Det tycker jag åter som en lysande idé svarar min husläkare Mikael.
Ja det kan ju tyckas lite överilat men Mikael har ju ändå varit min läkare sen Jesus gick i kortbyxor så han känner mig pretty well lixom.
Saken var biff å han remitterade in mig till Sahlgrenska. På Sahlgrenska fick jag gå på en lååååååååång information om olika metoder. Den första augusti 2011 fick jag besked. Jag får operera mig via landstinget!
Efter det ljuvliga beskedet flög jag (å familjen) till Turkiet i två veckor.
Den 16:e Augusti ringde jag till samordnaren för Gastric Bypass operatione (GBP) vilken rekommenderade mig att ringa runt. Första stället jag prövade hade lika lång väntetid som Sahlgrenska så jag prövade bariatriccenter i Skåne å gissa vad? Första möte å inskrivning torsdag den 25 augusti!
Tjejen jag pratade med lovade mig en operation (OP) absolut senast vecka 40!! I går kom alla hälsodeklarationer och andra papper som skall fyllas i och på torsdag åker jag tur och retur till Lund för inskrivning J
I går när jag satt och fyllde i alla uppgifter kom den ovillkorligt oönskade domen!! Vågen stannade på 112kg. I och med att jag är 163 blir mitt nuvarande BMI 42,2 - vilket betyder att jag har viktklassen Fetma. För att komma ner på normalvikt behöver jag enligt bmitest.se gå ner 45,6 kg.
Då bestämde jag mig! Jag skall minska med precis hälften! HALVA JAG SKALL BORT!
Testade min tanke på bmitest.se och resultatet löd: Ditt BMI är 21,1 vilket betyder att du har viktklassen Normalvikt!
Så håll tummarna på torsdag att teamet av experter håller med!
HALVA JAG, halveringstid 365 dagar… kan det gå?
